Maine coonen är en gammal amerikansk kattras, som fanns redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA.

Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga, välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade dessa katter maine coon.

 

Maine coon är en kattras som ursprungligen vuxit fram i ett ganska kallt klimat och den är därför utrustad med en ganska tjock päls. Täckhåren är glansiga och stöter bort fukten. Pälsen är silkesaktig, tät och tjock, kortare på skuldrorna och huvudet, men längre på ryggen och bakbenen. Underpälsen är mjuk och fin, täckt av den blanka överpälsen. Krage, med början från skuldrorna, är önskvärd.

Maine coonen är en relativt stor katt. Från börjar angavs rasen som ”medium till stor” i storlek men rasen har blivit större under årens lopp. Det har också vissa poänger att inte vara alltför liten i ett kallt klimat.

Det florerar otroliga historier om maine coonens vikt och storlek. I verkligheten väger en fullvuxen hane mellan sex och åtta kilo, en hona väger mellan fyra och sex kilo. Lägger man till dessutom till cirka fem centimeter päls kan resultatet bli en katt som ser mycket stor ut. Som de flesta större kattraser utvecklas även maine coon relativt långsamt och det kan ta flera år innan den nått full fysik. Men det är balans, goda proportioner och harmoni som ska vara ledstjärnan.

En maine coon ska vara lång i kroppen men fortfarande kraftig med bred bröstkorg och kraftiga ben med stora, runda, välpälsade tassar. Svansen är lång och buskig, bred vid basen och ska vara minst lika lång som kroppen.

Huvudet har en konkav profil och är av medellängd. Det ger ett fyrkantigt intryck precis som nospartiet. Hakan är kraftig och ligger i vertikal linje med nos och överläpp. Ögonen är stora, lätt ovala och sitter brett placerade. De stora spetsiga öronen har stor rörlighet, sitter högt på huvudet, är breda vid basen och välpälsade inuti. Lodjurstofsar på öronen är önskvärt men inget krav enligt rasstandarden. Maine coonen ska ge ett rektangulärt helhetsintryck.

 

Traditionellt finns det två olika uttryck på maine coonen. Den ursprungliga varianten kallas för ”sweet look” och har ett mildare uttryck. Men med en novis från Maryland född 1969 kom sedan den så kallade ”feral look”, ett vildsintare utseende som blev populärt under 1980-talet. Standarden ger utrymme åt båda dessa varianter.

 Maine coonen kan ha nästan vilken färg som helst, utom choklad, lila och siamesmaskat, som inte är godkänt.

 Sammanfattningsvis är alltså maine coonen en relativt stor och kraftig naturras där alla delar ska vara i proportion till varandra för en god balans och funktion.

 

Maine coonen kan ses som en tvättäkta minitiger, designad till fullkomlighet av något så mäktigt som naturen själv! Det är väl värt att bevara?